916 and counting

Jag har sett 916 filmer i hela mitt liv. 916 and counting. Hur jag kan veta det så exakt? Svaret är: en lista. Jag älskar listor. Jag har en fin To-Do-tavla vid mitt skrivbord som jag försöker att uppdatera med en ny lista dagligen. Jag har också en lista över jobb som jag vill söka. Och så har jag min filmlista. Eller bättre, mina filmlistor. På IMDb. En egenskap som de har är att de växer. Okontrollerat. Och jag minns den dag där jag trodde att de var borta. Jag blev mycket upprörd. Det var som om en del av mig hade försvunnit.

Den 7 december 2004 skapade jag ett konto och en MyMovies-lista på IMDb. Varför vet jag inte riktigt längre, men förmodligen för att det fanns en MyMovies-knapp i vänstra spalten vid varje film och jag ville kunna trycka på den. De första fem filmerna som jag lade in i listan säger otroligt mycket om min filmsmak: La passion de Jeanne d’Arc, Dirty Dancing, The Adventures of Robin Hood, Pulp Fiction och Stagecoach.

I början växte den där listan något extremt. Jag minns kvällar där jag satt vid datorn och letade febrilt efter filmer som jag kom ihåg att jag hade sett. Jag kom från den ena filmen till en skådespelare, därifrån till nästa film, till nästa skådespelare osv. Jag var 21 år gammal, och hade två månader tidigare blivit medlem i mitt universitets filmklubb. Jag hade också bestämd mig för att ta det där med att läsa filmvetenskap på allvar. Och jag ville veta hur många filmer jag dittills hade sett. Hur många det var då kommer jag inte ihåg. Processen att lägga in filmerna i listan tog lång tid och under åren framöver dök den ena och den andra filmen upp i minnet och lades till. Ett år senare, den 8 december 2005, innehöll listan 305 titlar. Nu, nästan 8 år senare, är det 916. Plus en stadigt växande “Want to see”-lista.

Varje gång jag berättar om hur många filmer jag har sett i mitt liv förundras folk över hur det är möjligt att veta. Och visst, listan är det enkla svaret, men listans fullständighet blev bara möjlig genom en uppväxt nästan utan film. Vi hade ingen TV, vi gick nästan aldrig på bio. De få filmerna vi såg såg vi hos grannar och vänner. När jag, 19 år gammal, flyttade hemifrån och bodde med TV för första gången såg jag mycket skräp, och lärde mig att uppskatta bra film på riktigt.

Fram tills jag började listan kan jag inte ha sett mer än kanske 100-150 filmer. Mindre än 10 per levnadsår. De flesta var lätta att komma ihåg: Casablanca, Braveheart, min barndomshjälte Robin Hood. Och jag minns att jag vid mer än ett tillfälle som tonåring sade till mina föräldrar att jag höll med dem om att vi inte behövde en TV – men en projektor för att kunna se på film hade varit fantastisk.

Det tycker jag fortfarande. Och jag drömmer om att äga en biograf en dag.