Sportfilm: Whip it!

whipit6

Jag zappade mig genom Netflix häromkvällen och upptäckte att man som oftast hade lagt till både den ena och den andra nya egenpåhittade genren/kategorin. Jag har ju aldrig förstått mig på vad “romantiska motsatser dras till varann-komedier” eller “kritikerrosade känslosamma filmer” exakt innebär. För att inte tala om hur vissa filmer hamnar i dessa kategorier (sedan när platsar egentligen The Reader i “Romantiska filmer”?). Men, för en gångs skull verkade de ha läst mina och de andra filmspanarnas tankar och ger mig en purfärsk liten katalog med Sportfilmer! Jag hade redan suttit och funderat en bra stund vilken film jag skulle skriva om (och hade även fått lite tips utav Jojjenito), så det var ju alldeles lysande att bara klicka sig igenom den lilla skaran med filmer och välja ut en.

whipit1

Men, gäsp. Fotboll. Fotboll. The Wrestler (som jag redan har sett och inte har lust att skriva om – även om jag tycker att det är en bra film). Basket. Snubbar som spelar Fotboll. Boxning. Snubbar som håller på med boxning. Fotboll igen. Whip it. Whip it! Den hade jag – som inte är  så väldigt intresserad av idrott och därmed alltsomoftast inte av sportfilmer heller – helt glömt bort. En film om en sport som inte är fotboll eller boxning och dessutom regisserad av en kvinna. Check. Roller Derby!

Photo by Darren Michaels

Whip it! är kort sammanfattad en coming-of-age-film där tonårstjejen Bliss hittar både sin första kärlek och en grupptillhörighet genom att i hemlighet börja med Roller derby, en sport som hon rent lagligt sett är för ung för och som hennes föräldrar aldrig skulle låta henne hålla på med. Hennes mor är mer intresserad av att Bliss äntligen ska vinna en av de många skönhetskonkurranserna som hon anmäler henne till, medan hennes far i hemlighet tittar på fotboll i sin van. I grunden är filmen väldigt schematisk och följer de sedvanliga reglerna för ungdomsfilmer där protagonisten bryter ut ur hemmet och den uppfattade trångsyntheten där, för att till slut återförenas med sina stolta föräldrar.

whipit3

Det som för mig gör den här filmen till något utom det vanliga är tempot, farten, energin som skådespelarna uppvisar, och den uppenbara glädjen som måste ha genomsyrat hela inspelningen. Drew Barrymore har verkligen lyckats med detta. Jag sitter i soffan samtidigt som jag blir helt uppslukat av rundorna som dessa tjejer drar i en hastighet som får mina ben att rycka. Inte mycket till och så tar de nog av och börjar flyga – vilket inte vore så dumt det heller. Det andra som lyfter den här filmen är att det är så himla uppfriskande med ett gäng tjejer som står på sina egna ben. Som är aggressiva, roliga, arga, fräcka, allvarliga, besvikna, helt utan att bry sig särskild mycket om vad andra tycker och tänker om dem. De håller ihop, de har kul med varandra, de är ett team, med allt vad det innebär. Och visst, det finns en kärlekshistoria (med en otrolig vacker undervattenscen), men det känns också så himla skönt att filmen inte slutar med att tjejen faller i killens armar och förlåter honom och allt är frid och fröjd, men att hon visar honom tydligt att hon inte är ok med vad som helst. Sedan drar hon och spelar sin match. Yes! Mer sådant!

filmspanarna

Den här texten är en del av Filmspanarnas bloggmaraton med tema “sportfilm”. Läs de andra bidragen här:

Fiffis Filmtajm, Movies Noir, Rörliga bilder och tryckta ord, Jojjenito, The Velvet Café, Fripps Filmrevyer, Flmr, Filmitch.

11 comments

  1. Pingback: Filmspanarna: Sport! | Flmr
  2. Pingback: Filmspanar-tema: Sportfilm – Miracle | Jojjenito – om film...
  3. Henke

    Aha, en film som jag faktiskt sett! Den gick på filmfestivalen 2009 men jag missade den då. Senare under våren 2010 såg jag den till slut men jag var tyvärr inte så imponerad. Jag kommer inte ihåg mycket från filmen men jag har läst igenom min revy. Jag tyckte till skillnad från dig att den var långsam, hade dålig dialog och regi och undervattensscenen var inte bra. Däremot hade den riktigt bra soundtrack. Allt enligt mig själv för tre år sedan.

  4. Sofia

    Jag kan inte annat än hålla med, standard med avseende på story och framställning (för att vara sportfilm, alltså) men ändå med en härlig energi. Och jag har väldigt svårt att motstå Ellen Page — gillar henne skarpt! Ska be att få återkomma i ärendet ;)

  5. Fiffi

    Jag har inte sett filmen men känner mig glad att du hittade en som du tyckte var värd att se för temat :)
    Och jag tycker The Reader är en MYCKET romantisk film :)

    • Lena Ostermann

      Ang. the Reader: För mig var det ett extremt mörkt drama med lite romantik på sidan. Men sedan har jag också läst boken, så det kanske överskuggar mitt minne av filmen. Men det var bara ett exempel, varje gång jag zappar genom Netflix tycker jag mig se filmer som har hamnat i kategorier som inte känns helt rätt eller rentav bisarrt.

  6. filmitch

    Jodå Ellen Page hör till favoriterna så den här har jag sett. Helt ok film, ingen favorit men klart sevärd då Page är med :)

  7. Pingback: Whip It (2009) | Rörliga bilder och tryckta ord
  8. Pingback: FILMSPANARTEMA: SPORTFILM
  9. Pingback: moving landscapes · Förfröjd: Tempo 2014 – the special stuff

Post a comment

You may use the following HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>