Tåg-tv

När jag nyligen tog tåget från Uppsala till Stockholm upptäckte jag under resan ett antal budskap, skyltar med korta repliker på. Någon undrade om det alltid skulle vara sådär? Och hur vi kom dit? Innan jag visste vad som hände var jag alldeles fastklistrad vid fönstret, väntade på nästa budskap, formulerade små dialoger med skyltarna.

Att jag sitter alldeles fastklistrad vid ett tåg- eller bussfönster och nödstirrar ut i landskapet är i och för sig ingenting nytt för mig. Jag gör det ofta när jag reser, både när jag färdas genom ny terräng, och när jag närmar mig bekanta ställen som jag hyser minnen utav. Till exempel kan jag inte låta vara att invänta Varnumsviken och Mariebergsparken i Kristinehamn på väg till eller från Karlstad. Jag har mycket fina minnen från min tid som praktikant hos Kristinehamns konstmuseum, och dessa minnen aktiveras alltid när jag åker förbi ställena. Känslan att landskapet rör på sig emedan jag själv sitter stilla tycker jag är fascinerande, det sätter igång min fantasi samtidigt som det känns otroligt rogivande.

Budskapen som kan ses på båda sidorna av tågsträckan mellan Uppsala och Stockholm har betydligt förändrat denna resa för mig. En tidigare transportsträcka har plötsligt blivit ett ställe att kontemplera livet och resandet, att fundera omkring de förväntningar man har och vilka beslut det var som ledde dit man är i livet idag.

Konstnären som står bakom skyltarna är My Lindh och konstverket heter “Tågteve“, och hon skriver såhär: Tågteve är en undersökning av den rörliga bilden och hur olika medias dramatiseringar och iscensättningar förändrar hur vi tolkar våra liv. I Tågteve befinner sig resenären inuti den rörliga bilden, och betraktarpositionen förskjuts från utomstående voyeur till deltagare. För mig har tittandet ur fönstret under en resa alltid haft något overkligt, fiktivt, något filmiskt över sig. Trots det så såg jag inte skyltarna i första hand som en kommentar om vårt förhållande till den rörliga bilden. Jag tycker att de har en större dimension än det. De kan vara en kommentar om vårt sätt att kommunicera idag med twitter och sms, de pekar på hur en berättarröst eller en text kan förändra ett (dokumentärt) bild och dess mening, men framförallt så tycker jag att deras ingripande i vår tankevärld under en färd kan förändra hur vi ser på resandet och dess roll i vårt liv.

Bilderna kommer från tagteve.com

 

One comment

  1. Pingback: moving landscapes · Tåg-film

Post a comment

You may use the following HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>